Goddagens pa eder!
Sitter pa Jamaica och skriver, darfor far ni leva med att vara tre ursvenska bokstaver kommer lysa med sin franvaro i detta inlagg…sorry
Det kan tyckas att vi, forutom mina oforklarliga utslag, har klarat oss undan sjukdomar och dylikt ganska val har pa varan segaltur. Men i forrgar insag var Herre att det var dags att gora livet lite mindre lattspytt for oss(mej) igen!! Vi var, som Herr van der Zwan redan informerat om, alltsa pa nan slags All Helgon-blandat-med pirat fest, och som vanligt forstorde vi detta tema genom att komma dit som transcyklister… Faktiskt ett tamligen uppskattat drag (atminstone av oss sjalva..).
Mitt kalas blev av kommande forklaring inte speciellt langvarigt… Som de sportiga damer vi var utkladda till tog vi naturligtvis dansgolvet med storm, men efter en stunds overdriven aerobicdans landade undertecknad efter ett rejalt skutt lite fel pa det karibiskt fuktiga golvet med foljd att vanster fot gav vika och bestamnde sej for att ga till hoger istallet for rakt ner i marken… Detta var saklart inte speciellt bekvamt, men skam den som ger sej! Ett par danssteg till, men sen sa den smalandska kroppen, som trots fylld med atskilliga groggar, att nu far det vara nog!! Jag tog med mej Salapojken Arhio till toaletten och dar fick han agera syster… nar sko och strumpa hade avlagsnats tittade, istallat, for en ankel, en tennisbollsliknande svullst ut vid sidan av foten. Syster Arhio ordinerade da 20 minuter under rinnande kallt vatten, och sedan vidare festande (eftersom skadan redan var gjord…) Som den lydiga patient man oftast ar farsokte jag mej pa att atmionstone vara med pa ett horn en stund till, men tyvarr var jag strax tvungen att inse att det faktiskt var lage att ta sej till hytten 
Efter en lang natts smarta och en pa morgonkvisten allt blaare fot, hoppade jag ivag till hospitalet och fick direkt beskedet att DEN AR SANNOLIKT BRUTEN!! Aj aj aj tankte jag… Men rontgenapparaten spelade denna dag pa min planhalva och spottade ur sej bilder med fina hela ben och knotor, sa dom om min lycka nar doktorn sa att det verkar som ett par ledband ar rejalt utdragna och kanske har trasats sonder litegranna!!!! Men trots detta gladjebeskedet kunde jag ju inte ga pa foten, darfor blev det skena och kryckor… Tur att man har riktigt smalandsk lakekott i sej, for redan idag har jag givit kryckorna pa baten, pa baten, och haltar nu omkring pa Jamaica (dar for ovrigt en hel del folk gar och haltar…mest pa grund av att dom har NAGOT samre sjukvard en vi i kara svedala och darfor har en helt annan statistik pa amputation med foljd av olika varianter av hemmasnickrade proteser..). Da kanner man sej nastan lite larvig nar man kommer med sin plastskena…
Slutsatsen blir val att jag far tacka var Herre for att han annu inte har glomt mej utan forsatter kasta in nya kryddor i stuvningen sa att livet inte blir alltfor langtrakigt…
Amen
Landstrom