Till havs, till havs på äventyr.

För att försöka bevisa att vi inte bara dricker öl och spelar luftgitarr på vår fritid så bestämde vi oss för att ge oss ut på en liten (?!) cykeltur med våra tyska vänner. I Tyskland är det poppis att verka aktiv så de har bland annat ett cykelteam här ombord som föser runt tyskarna bland stock och sten på de olika ställena vi åker till.

Jag har aldrig hängt på tidigare, men Emil är rutinerad och cyklade närmare fem mil i Honduras när vi var där förra året. En numera klassisk händelse i och med att den småländska björnen gjorde det i ca 40 graders värme, iklädd jeans. Men det får nog han berätta mer om själv om han nu känner för det..

Men nu var det äntligen dags för även Pelle och mig att få känna av en äkta tysk cykelsadel! Turen gick till en nationalpark i Bar Harbour och trots att vi höll på i nästan fem timmar och cyklade över fyra mil så var det nog den bästa dagen vi haft hittills. Hösten har verkligen börjat visa sig även här borta och alla storslagna syner fick mig att glömma bort det mesta av mjölksyran som hälsade på emellanåt.

Tre cyklister on the run.

Utsikt. Bar Harbour.

Självklart så har tyskarna fixat sin fina logga till cyklarna med! Ett ex av denna skönhet väger sjukt mycket tyngre i creddkretsarna i Tyskland än till exempel en Iphone.

På något sätt fick dessa toppar oss att få hemlängtan.

Höst i Bar Harbour.

Efter detta så lyckades vi klämma in ett besök på ett hummerställe. Hela den lilla hålan är visst känt för att ha den bästa hummern i världen, men i och med att jag anser att allt som kommer från havet är kattmat så satte jag i mig en sjukt dålig stek, men Emil och Pelle slafsade, sög, slaktade och åt upp varsin bjässe! Mycket underhållande!

Emil äter Whiskas.

Även om vi helst inte skyltar med saker som vi själva inte lägger upp på YouTube så är detta klipp faktiskt lite kul..

Tokigt nog så avslutar vi med Your Love som sedan tidigare redan finns här på bloggen, men korka upp en Jägermeister och joddla med i introt..

Tyvärr (?) så har vi inte ställt till med några nya sattyg den senaste tiden men jobbar på det så att vi har något roligt att bjuda på i dagarna framöver. Just nu lämnar vi trevliga Montréal och snart så bär det bara söderut. Om sisådär tio dagar så kommer vi att börja närma oss lite varmare breddgrader och det ska bli riktigt grymt. Vi har ju vandrat runt i massa städer & hålor i över sex veckor nu och det börjar bli dags att jobba upp en nice bränna nere i Karibien i stället för att handla skor.

Vi tog en svängom i Montréal igår, men det blev inga nya slagsmål eller något annat kul för den delen heller att rapportera om. Jag snackade mest med cykelutflyktskillarna som jobbar ombord och vi har börjat spåna på att ha en fest för hela besättningen innan vi lämnar skutan. Den som lever (läser) får se..

Efter att ha hyllat burkmaten så börjar den nu stå mig upp i halsen. Inte många saker varar för evigt, tyvärr. Men det var en härlig tid.

Men men. Hoppas att allt är fint hemma i Schweden. Jag ber om ursäkt för detta tråkiga inlägg, men jag måste ju skriva något så att ni vet att vi lever..

Här på das Boot kan saker och ting ibland bli lite långdragna, speciellt när de så kallade sjödagarna slår in. Det finns helt enkelt inte särskillt mycket att pyssla med. Jag är  personligen något av en tv-seriemissbrukare, men eftersom jag nu på en dryg månad har sett 7.5 säsonger av Friends, en hel del Family Guy, lite Scrubs, South Park, My name is Earl och en och annan film, har jag nu blivit något mätt på att ligga i min 80 cm breda överslaf och titta på min smutsiga dator.

Det är ju vida kännt att Herr Zwan är och alltid har varit något av en tv-spelsfantast och slår ju gärna ihjäl en del tid med sitt psp i händerna. Nu senast i New York konverterade även Herr Arhio till detta, av Sony och Satan utvecklade, syndens nöje!!

Själv tjatade jag på mor och far inför mången jul och bemärkelsedag i min ungdom, men varken Comodore 64 eller Nintendo 8 bitar var nånsin att finnas i tomtens säck. Det kan tyckas gammalmodigt, men enligt min uppfostran, leder tydligen nyttjande av datorer och tv spel på lång sikt till fyrkantiga ögon, och i värsta fall starr!? Min kompis mormor hade till och med solglasögon när hon såg på tv!!

Jag minns dock min ungdoms dagar när man hos polarna lyckades få en stund med Ice Climber eller Super Mario Bros, då var lyckan gjord!!

Som ni hör är jag som en Cro Mangon på Stureplan när det kommer till tv spel..

Så, för ett par dagar sen rann bägaren över. Helt vårdslöst uttråkade här på vårt skepp tog mina kollegor sina Donky Kong a´la 2000 och började med sina Formel 1 spel. Jag vet inte om det var min översvämmade bägare eller nåt nytt straff från vår herre, men av nån oförklarlig anledning fann jag mej själv med pennan i hand skrivandes limerickar!!! Ja, mina vänner,  jag blev också chockad!!

Men det känns i alla fall, på nåt Hasse och Tageiskt vis, skönt att så länge jag kan komma på städer som rimmar, behöver jag aldrig lära mej att spela psp!!

Det var allt för den här gången…men om jag ska lida av denne daterade humor så ska ni fan inte heller komma unda!

På återseende

Igår var det lite halvfullt i baren där vi spelar, men jag ville ändå dokumentera lite så här får ni nu se (och höra) hur vi har det. Observera min sydnärkedialekt på fiiilming!

För er som inte vet så heter låten Your Love och är inspelad under det sköna 80-talet av The Outfield.

Sådär mina vänner, dags har det blivit för ett litet utlägg.

Det är sålunda tredje gången undertecknad åker med denna germanska flotta. Varje gång har något i vårt universum försökt tala om för mej att det är fel fel fel att arbeta för detta stentvättade land! Första gången var 2005. En dag fick jag ett tecken…ja, jag trampade på nåt och skar upp min småländska hobbitfot. När jag satt utanför St Petrus kyrkan i Vatikanstaten, och baddade mitt sår med saltlösning, insåg jag emmelertid att det var Gud som straffade mej för mitt samarbete med det för-inte-så-länge-sen-halv-kommunistiska landet!

Inte så mycket att orda om. Men när detta var glömt och förträngt och vi 2007 åter betämde oss för att bjuda det urkaukasiska folket vår närvaro, sa gud till på skarpen! Ni som var med och följde våran blog på den tiden vet redan vad jag straffades med den gången. För nya läsare blir det endast en kort resume. Efter dagar som blivit till veckor av ständiga problem med varfyllda sår i ansiktet, trots mången behandling, herpes medicin från panama, hästmedicin mot ALLT från costa rica osv, och flerfaldiga diagnoser gav sej min sjukdom föga. Morgnarna var värst, tänk er att doppa hufvudet i ostfondue!! Till slut fann en skeppsläkare svaret på gåtan, jag hade fått SKÄGGSVAMP!! Lättbehandlat men ack så förnedrande!! Nu stod det klart, Gud hade åter igen ertappat mej med skägget i den tyska brevlådan!!

Ett-och-ett-halvt år….

Men enfaldig som människan är… Den här gången tog belsebub till andra medel för att locka över mej till den mörka för-ett-tag-sen-mustaschprydda nationen! Vem kunde säga nej till att få kryssa mellan New York och Montreal och dessutom få se en hel del andra trevliga platser. Måste faktiskt ge vår lömske orm en rejäl egen loge för sin list!! Hur som helst, alla goda ting är tre, och nu har det alltså bevisats att även alla onda ting är trefaldiga!! Denna gång lyckades jag för snart en månad sedan dra på mej ett knytnävsstort utslag på höften. Inget att oroa sej för tänkte jag och hade naturligtvis glömt mitt gudssvek! Då detta inte blev bättre fick jag gå till fältskären. Efter att ha behandlat nickel allergi, bältros och herpes har mitt lilla utslag nu istället blivit storlek Magic Johnssons handflata! Nu har jag ytterligare 3 dagar på mej att läka, sen får det bli hudvård i Kanada, med min tur blir det väl på franska, Bonjour!

Så med facit i hand lovar jag nu Gud och alla hans spejare att aldrig mer gynna detta nära-på-att-erövra-världen-land!!

Varma otyska hälsningar

Menig Landström

Jag har ju serverat en del under mina år på Wallmans salonger och tycker att det kan vara riktigt trevligt att samspråka med gäster, rekommendera mat & dryck, dra några sköna one-liners som:

-Snygg slips! Det är den man får när man tankat fullt på Statoil va? (Funkar alltid på herrar i 50 års åldern. Ruskigt torrt, jag vet, men jag kan gilla det ändå.)

Jag har alltid tyckt att jag är serviceminded. Men jag har mycket att lära. Vi har alla mycket att lära.

Faktum är att 7-eleven borde stänga alla sina 100 butiker/korvstånd/pastahak på Götgatan och skicka hela personalpacket på en weekend i staterna. Jänkarna är experter på att få en att må bra! Vi sitter just nu på Starbucks och handlade just lite brunch för att ladda upp batterierna inför stundande gitarr inköp lite senare under dagen. Killen i kassan inledde såklart med “-Hello sir, how are we doing today?” vilket är standard, men får mig alltid att staka lite på orden och göra lite väl långa utlägg om hur jag mår och dessutom passa på att fråga hur personen själv mår. Kalla mig rookie.

Men efter att allt är köpt och klart så frågar han om hur det är i Sverige (Visa kortet måste ha skvallrat.. Eller hörde han att jag är en sydnärking på vift på Manhattan?!) och jag berättar att det börjar nog bli kallt, men jag vet inte, för jag jobbar ju på en kryssare och har inte varit hemma på ett tag. Han tar hand om nästa kund men kommer senare och slår sig ner brevid oss och börjar snacka om livet till havs och att ekonomin här är lite ur balans, att vi ska passa på att shoppa osv. Inga långa utlägg så att det blir obekvämt, nej nej! Snabba sköna lines som bara får oss att må riktigt bra! Kaffet smakade såklart ännu godare.

7-eleven, ta ert förnuft till fånga! Man skulle helt glömma bort att pastan egentligen är oätlig! Kom hit nu!