Listen up kids!
Detta solklara budskap satt på kylen på båten vi jobbade på i somras. Jag kan bara inte sluta skratta..
Archive for september, 2008
Nånstans har jag trott att jag är en rolig kille. Det är tydligen fel.
Varje kväll när vi lirar försöker jag i vanlig ordning skämta friskt med publiken och i Sverige brukar det funka rätt bra. Här bombar jag tammefan. Vi har försökt med att Emil så att säga accentuerar mina skämt med en cymbal efter poängen men det spelar ingen roll. Antingen har jag tappat stinget eller så funkar inte min humor på brunstövlarna.
Svårt det där med humor. Det här tycker jag tillexempel inte är så roligt:
“Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk.” (Arne Hegerfors)
Men det är kanske sån skit man får köra med för att få ett skratt.
Mvh / Pelle
I Bar Harbour finns det inte så extremt mycket att göra förutom att äta hummer och ladda upp inför dagen D som komma skall varje år. Man verkar digga julen lite väl mycket häromkring. På den lilla huvudgatan, som skulle kunna jämföras med 1/5 del av Skånegatan i Stockholm, finns det inte mindre än tre (!) affärer som endast nischat in sig på allt vad Sankt Nikolaus och hans julefrid står för. Se och lär:
Jul, jul, strålande jul.
Det är 20 grader varmt men det spelar ingen roll.
På allmän begäran så slog de upp ännu en skimrande julshop för ett tag sedan.
Japp, det var då jag kom till världen. I 29 år har jag levt på vår kära moder jord. Intressant resa, helt klart. Nästa år kliver jag ju in i en ny fas då det är dags att bli vuxen på allvar. Man har ju hört talats om 30-års kriser och även bevittnat några, men själv så tycker jag mig inte känna av det alls.
Men det finns några läskiga tecken på att jag kanske borde tänka om. Nya intressen och tecken som liksom har smugit sig på mig utan att jag eller någon annan i min omgivning sagt till mig på skarpen. Borde inte någon till och med höjt rösten?
Tecken på att jag håller på att lämna barndomen bakom mig:
Jag gillar att fota blommor. Ålderstecken om något.
Jag har börjat prenumerera på Illustrerad Vetenskap, trots att jag inte är lärare.
Jag måste sova minst åtta timmar om dagen för att inte bli gubbsur.
Jag lyssnar mer och mer på gubbrock. Jag kan till och med erkänna att vissa låtar med The Eagles är bra.
Jag orkar inte festa två dagar i rad längre, vilket i och för sig leder till ett något sundare liv. Kanske bra det.
Min frisörska här ombord påpekade att jag inte hade lika tjockt hår uppe på huvudet som jag hade för 1 1/2 år sedan. Hmm. Detta är ju lite konstigt för ingen i min familj är flintis, men så är det visst.
Ska man satsa på Dr. Phil looken eller kanske skaffa tupé om sisådär tjugo år?
Nåväl. För att verka lite yngre så slängde frisörskan i några synthslingor i min synthlugg. Kanske har man lite 30-årskris trots allt? Haha..
Synthlugg med synthslinga.
När vi mönstrade på så beslöt vi att vi alla skulle ge det där med helskägg en chans. Pelle bangade ur för några dagar sedan, men jag och Emil jobbar på. Så här långt har jag kommit:
Kanske kommer man hem till Schweden så här.
Efter en hel del gigande så var det äntligen dags att få vara lediga i Montréal. Detta firade vi såklart med en helkväll ute för att spana in hur kanadukerna slår runt när det vankas lill-lördag! Emil & Pelle kastade på sig sina nyinköpta skinnpajer, jag kammade till synthluggen och ut i natten for vi..
..till en jazzklubb! Här lyssnade vi på ett vasst band och åt stoooora stekar. Vi hade en ruskigt trevlig servitör som hade bott i Sverige (Ouwppsuwla) och som gillade Debaser Slussen. Vi ljög lite och sa att vi diggar det med. Vi ville såklart få upp Pelle på scen för att få höra några sköna Fridemlicks, men vi vågade inte fråga. Efter 20 jazzstandards så hade vi fyllt jazzsinnet för några månader framöver och det blev dags att se vad mer Montréal kunde erbjuda oss sjömän.
Vi hamnade downtown och diskuterade det amerikanska valet med en bartender. Emil hamnade i ett djup snack om religion med någon frireligiös kille. En diskussion som höll på att urarta men som löste sig när vi helt enkelt gick därifrån.. Att Emil kunde så mycket om ämnet hade jag ingen aning om.
Senare så gick vi till ett annat ställe där det eldades på baren. Tufft.
Men överlag så var det rätt dött på alla ställen. Lill-lördag är ingen större grej i Kanada. Men vi hade sjukt kul och träffade en hel del konstiga människor.
Kvällen höll på att få ett abrupt slut när Emil & Pelle gav pengar till en hemlös och dokumenterade det hela med Emils videokamera. En arg kille kom fram och ansåg att det inte var på sin plats att filma och då gick det så här:
Det hela slutade dock lyckligt. VI lugnade ner killen och sen åkte vi hem efter att vi inte hittat något ställe som var öppet..
Och i Montreal pratar dom franska. Fast utan fransosernas eldighet.
I varje butik och restaurang så spelas det mysig easy-listening jazz. Och jag har typ fått för mej att Montreal liksom e jazzens Mekka å att Miles å Coltrane å alla dom där spelade här jämt. Sä ikväll ska vi besöka en jazzklubb och se om det stämmer. Eller gå på strippklubb. Vi har inte riktigt bestämt oss.
/Pelle
Gah! Efter några timmars pillande så verkar uppgraderingen av bloggen funka. Nu kommer det flöda av sköna bilder här. Ett litet test:
Emil & Pelle myser framför en kyrka i Sydney, Kanada.
Emil & Pelle är riktigt goda vänner. Sydney, Kanada.
Ok. Vår rutt är kanske inte helt utan bottennapp. Idag är vi i Sydney, en liten håla med inget att göra i. Det kanske vore grymt att jämföra den med min älskade hemstad (köping), men i Hallsberg finns det i alla fall tåg att titta på.
Självklart finns det några pizzerior. Vi sitter faktiskt på en nu. Det konstiga är att alla pizzerior är take away, så vi sitter i nuläget och väntar på 15″ pizzor i några härligt sunkiga plaststolar. Hoppas verkligen att det ska smaka, för vi är lite bakis idag.
Det finns en låt som vi är helt galna i. Vi spelar den varje kväll och trakasserar DJ’n ombord att spela den var gång vi är på den lilla charmiga nattklubben som tyskarna gillar att dricka Jägermeister i. Låten jag pratar om är såklart Outfields klassiker, Your Love. En Police-ripoff som jag faktiskt kan sjunga i originaltonart. Skrytigt men sant. Lyssna och njut! Stort tack till Jocke vS som introducerade den för oss. Nu ska vi äta pizza!
Som jag tidigare nämnt här på bloggen så är jag ju inte helt nöjd med situationen i vår mäss. Den tyska husmanskosten har ju visat sig ha större fantasi än självaste Tolkien, men det spelar ingen roll längre. Det gör inget.
Jag har löst det. Jag är nämligen smart. Aldrig mer ska jag gå hungrig på vår skuta.
Sist jag åt något liknande måste ha varit på Hultsfred 97. Då var det ett nödvändigt ont. Man hade ju inte råd med älgkebab varje dag och studiebidraget skulle ju räcka till dryck med.
Jag snackar såklart om burkmat! The return of burkmaten! Grymt är det! Jänkarna har massa roliga grejer! Allt från mex-mat från Taco Bell till ravioli, lasagne, kycklinggrytor, tomatsoppor mm. Jag är i himlen! Helkonserver rockar. Man får inte förvara mat i hytten, men när det är helkonserver så funkar det. Att jag inte kommit på detta tidigare?! Idag har jag hamstrat loss i någon mall och hytten är nu fylld av härlig, delikat lastbilschaffismat. Billigt är det med! En måltid kostar typ tio spänn! Fy f*n vad jag är bra..
Nu seglar skutan mot Boston efter tre dagar i New York. Jag och Robert har ju varit i NYC en gång tidigare så vi hade ju full koll på alla hippa venues man skulle besöka och vallade runt Emil på Manhattan som två tvättäkta New Yorkguider.
Fast nu kanske jag överdrev lite. Sist vi var här irrade vi omkring och försökte få ut maximalt av en vecka och hann förvisso med att sola i Central Park, besöka Empire State Building, ta en sightseeingtur och gå på klubb i Harlem och shoppa men det känns liksom som att stan har så otroligt mycet att erbjuda att man drunknar lite i utbudet. Ni fattar.
Så därför frågar vi er, kära läsare:
Vi kommer ju att hänga en del i New York de närmsta veckorna. Vilket är ert bästa New Yorktips? Vad gjorde ni för coolt när ni var här som kan passa tre unga, vackra och rika musikanter från Sverige?
Att se en Broadwayshow funkar i nuläget inte för mellan 21 - 00 måste vi vara ombord på ett helt öde kryssingsskepp för att spela lite ballader för typ fem tyska pensionärer som inte pallar att vara ute på stan så sent. Men dagtidstips och nattetidstips mottages vänligen.
Hoppas förresten hösten är trevlig i Sverige. Här i The Big Apple har det varit värmeböja och man har knallat runt lite lagom i 25-gradig, fuktig värme. Menserrusatt…
/Wushu
Pelle har med sig ett litet skönt spel ombord. Det är en form av frågesport och man kan väl kalla det för en portabel version av spelet som inte en jävel kunde uttala namnet på under 80-talet, Trivial Pursuit. Pelle & Emil var rätt vassa i bland. Jag skyller min förlust på att jag är några år yngre.
Det är väl ingen hemlighet att varken jag, Pelle eller Emil har något större intresse för det där med sport. Många andra män, till exempel min gode far, har ju däremot stenhård koll på allt från fotboll till diskus. Visst kan det vara kul att sparka boll i bland men det finns inga sportkrönikor i våra dvd-samlingar. Det visade sig vara plågsamt sant när jag fick frågan:
“-Vad satte Fryksände sonen Patrik Bodén världsrekord i 1990?”
Efter en stunds tänkande kom mitt kanske inte så väl genomtänkta svar:
“-Brottning!”
Fråga mig inte hur man sätter världsrekord i brottning. Eller fråga förresten ingen om det, för det existerar så klart inte. Sorry farsan!
Ja, jag är rätt petig med mat, det är vida känt bland min familj och mina vänner. Jag försöker ofta testa det som serveras, men ser ju helst att det står en tacobuffé uppriggad var dag. (Världen vore på något sätt ett bättre ställe då. Alla krig, klimathot och sjukdomar skulle försvinna. Det är jag helt säker på. Tacos=Peace.)
En sak jag också är säker på är att det aldrig någonsin skulle serveras tacos i vår mäss! Nej nej nej. Eller något annat gott för den delen heller. Häromdagen var varmrätten potatis, spenat, senap och ägg. Upplagt a la bamba style. Inget mer. Hur kan man överhuvudtaget komma på en sådan mix?
Majs, brunsås, sill och banan skulle fan i mig vara bättre!
Nåväl. Nog om det. Om man vill skratta lite och inte har hört dessa radiogrodor, gör det nu!
Förresten så har vi nu löst problemet med att en av oss hela tiden måste stanna ombord på skeppet när vi är i hamn. Nu kan vi hänga hela tiden och den dagen i veckan man måste stanna ombord (pga säkerheten så måste det alltid finnas personal på skeppet, även när båten är i hamn) så kan vi umgås då med.